Ett stort, och det verkar som att ingen annan pratar om det här. Men jag misstänker en epidemi bland tjejer och killar där ute i höst.

I lördags såg jag Breaking dawn, part 2. Jag hade sett fram emot den jätte mycket. Jag har ju läst alla böcker (på engelska) och så vidare, ja ni förstår jag är lite Twillight-nördig.

Men i alla fall. Jag hade hört andra säga att den "- var såå bra" osv.

Jag tyckte också det (klämde till och med ut en tår eller två i biosalongen, true story).

Men, ett stort MEN...

Ingen annan verkar ha hamnat i samma jobbiga situation som jag (men jag misstänker att det är flera där ute!). Jag kom ur biosalongen och var ledsen. Inte för att Twillight-serien är slut utan för att Bella och Edwards kärlek i filmerna är så rackarns fin. Så ren, oändlig och utan några som helst tvivel!

 

Jag vill ju ha det som dom har! Jag förtjänar väl också en sån kärlek, en partner som älskar en utan några tvivel och som skulle göra vad som helst för mig.

 

Helst ska denne andra avguda mig, tycka att jag är den vackraste varelse som har gått på denna jord och se på mig med stora ögon varje gång vi ses ("åh, nämen gud så fin hon är, jag är så lycklig" lite den reaktionen varje gång liksom).

Jag är lite deppig efter filmen. Det ska medges. Men frågan är hur mycket av den kärleken som går att uppnå i verkligheten, på riktigt liksom. Borde man vara deppig eller är man bara löjlig som faller för det och tror att man kan ha det så i ett förhållande?

Svåra frågor, svåra svar...

Ta inte det här fel. Jag har en bra relation och så, det handlar inte om det.

Men i en verklig relation bråkar man om disken, man tjatar om strumpor på golvet, man har en vardag helt enkelt. Man tar varandra lite för givet. Bella och Edward har inte det. Dom lever i ett rosa dis av kärlek till varandra hela tiden!

Men åh! Jag kan ju inte lämna M för Edward liksom! 

Men jag önskar att alla kunde få en sån film-kärlek. Alla förtjänar det.

Men sen är det bara att inse faktum, film-kärleken tar slut efter ett tag, och då har man en vardag med strumpor på golvet och diskhögar i köket framför sig.

Enjoy!

Men här ska ni få ett smakprov ur den fina filmmusiken från Breaking dawn, part 2. (Som gör mej gråtfärdig av samma anledning som jag skrivit ovan)