White lips, pale face, breathing in snowflakes

Jag känner mej fast.
Andra erövrar världen och ser långt bort i fjärran efter sin framtid.
Jag har hittat vad jag vill göra, för nu.
Men vissa saker gör att min självständighet försvinner. Kvar finns bara någon som är.
Är sådär jävligt fast i situationen och inget händer.

Jag önskar jag kunde slå bakut och slå med mina armar omkring mej när det känns så.
Åh, så jag försöker.
Men alltid slutar det med att jag är fast. Bakbunden.



Vems liv lever man egentligen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback