Ibland känner jag mej sviken. Sviken och besviken.
Anledningarna är väl ofattbara för andra men för mej är de lite klarare. Men jag undrar även om jag överreagerar eller om jag har "rätt" att känna så.



Rätt eller fel? Jag har ju ingen aning alls. Men jag hoppas att jag inte överreagerar, skulle ju va hemskt jobbigt tycker jag. Att sånt jag känner inte är värt att känna liksom.

I helgen hade jag helst av allt velat vara i Karlstad och hälsat på gamla godingar så som Annica, Emelie och Virtanen. Men i brist på ideér på hur jag ska ta mej dit och annat så blir det inte så. Blir sanda häng och innebandy match. Men jag hade så gärna bytt det mot Karlstad-helg.

Ha! Ser på bröllopsform, dom sa precis att det är bättre att känna ilska än att vara ledsen. Jag gör ju helt fel då. Blir nästan aldrig arg (om det inte hadlar om sport eller orättvisor mot andra, då händer det) utan alltid ledsen. Jag borde börja boxas, det vet jag att jag tycker är kul.

Läste på 1000apor förut och då hade Calle Schulman lagt ut sin bror, Alex, mobilnummer på sajten. Så nu har jag hans nummer. I fall att liksom. Man vet aldrig.



You never know. Men nu måste jag ta mej själv i kragen och plugga lite.