Idag vaknade jag och var trött, även om jag hade sovit hela natten. Ibland vill inte kroppen vila ut antagligen, den har för mycket att bearbeta eller något, jag förstår mej då inte på det där med sömn ska jag säga.



Jag har tänkt på att man säger att man ska "glömma och förlåta", alltså själva uttrycket. Det kan ju gälla vad som helst.

Men finns det någon som någonsin har "glömt"? Man kan ju aldrig glömma något aktivt.

Alltså om du gjorde bort sig igår så att du skäms över det, så kan du ju inte intala dej att glömma det sådär, det är ju omöjligt. Om du inte ber någon slå dig i huvudet så att du får minnesförlust vill säga, och det låter ju inte så super kul. Så apropå det så tycker jag att det är ett dumt uttryck.

De flesta vet ju också att ett sätt är ju att undertrycka det man vill glömma (är väl samma sak som att tvinga sig själv att glömma något) och det är väl en möjlighet. Men har man ett uns av koll på psykologi och lite allmänbildning så vet man ju att det aldrig är bra att undertrycka något, om det så är ett beteende eller ett minne, det får alltid konsekvenser. Så det sket sig ju det med.

Så jag tycker att "glömma och förlåta" är ett dumt påhitt, åter igen. Vad man än har gått igenom så blir man starkare av att bearbeta det och lära sig något av det, så att man växer och blir starkare. Det kanske tar lite längre tid men det kommer bli så mycket bättre i slutändan.

Starkare som person och i sig själv. För det är ju dej själv du måste handskas med varje dag, så då kan man ju lika gärna se till att man trivs.


Nu ska jag ut och gå i solen!