Vaknade föut av en mardröm. Jag grät.


Jag hatar, HATAR drömmar som känns verkliga.

Ni vet såna drömmar som man kan komma ihåg precis hur man kände i eller man kan fortfarande känna fysiskt i kroppen vad man har gjort. Till exempel att man är helt säker på att man kände gräset mot fötterna.


Jag drömmer rätt ofta drömmar som jag själv sen efter ett tag inte kommer ihåg om det var en dröm eller om det har hänt på rikigt. Dom mixas ihop med verkligheten liksom.


Fan fan fan.

Var är alla glada drömmar som gör att man har ett leende på läpparna när man vaknar?