Jag brukar tänka på dagarna att jag borde blogga mer. Sen försöker jag komma på vad jag vill ha sagt och vad jag vill blogga om.

Det brukar allt som oftast sluta med att det inte blir något inlägg. Vilket jag tycker är jätte trist.

Men grejen är att förr, när jag startade bloggen så skrev jag inte för att så många skulle läsa (inte så många som läser nu heller för den delen) utan för att jag behövde skriva av mej. Man ville liksom att det skulle finnas en chans att någon som man ville nå ut till skulle läsa det, inte att det skulle bli som ett påhopp.

Jag har lärt mej efter innebandy-hablaaan att alla förstår inte riktigt det jag försöker säga. För de tolkar skrift olika. Menar att jag ler när jag skriver något, eller är ironisk så kommer bara de som verkligen känner mej super-bra förstå det. Resten kommer bara inte fatta- mindre kul.

Men det är ju ändå min blogg. Och den tänker jag ta tillbaka.



Just nu är det bra med mej om någon undrar. Har jobb från nu till igenom hela sommaren. Men försöker nu få två veckor ledigt innan själva högsäsongen på ön börjar. Håll tummarna för mej.

Den 19 Juni åker jag och M med hans föräldrar till Polen och äter hundnjurar och ankfötter eller vad dom nu äter där, haha. Det ska bli riktigt spännande.

Fotbollssäsongen snurrar på, eller den börjar klokt på Lördag då vi spelar borta mot Dalhem C aka Tantlaget.

Sen på Lördag så fyller jag och M två år så det ska jag väl komma på hur man ska kunna fira. Jag känner bara att jag inte hinner fixa något klokt. För jag tycker att man borde göra något minnesvärt, så man kommer ihåg att det gjorde vi då, när vi fyllde två. (rim!)


Men det var inte alls det här jag ville skriva. Jag ville skriva ett seriöst och inte så här glatt inlägg som det här blev. Men men..