Igår lärde jag mej följande:
- Träna inte om du mår dåligt, resulterar bara i ett svimförsök
- Vi borde ha haft ett snack så vi visste vad alla ville med innebandyn i början av säsongen (om vi hade ett möte så har jag missat det i alla fall), eftersom att vi nu vill helt olika saker. Satsar på olika nivåer.
- Folk tar åt sig av allt möjligt, vad hände med att man ska ha en egen åsikt, våga se brister så att man kan förbättra dom och bli ett bättre lag? Det är inte möjligt om alla tar allt personligt. Högt i tak!

Jag vill inte skriva mer, eftersom jag vet hur det kan bli. Jag försöker satsa min energi på annat än sånt här, det är det inte värt. Det är innebandy som gäller. Att spela. Inte tjaffs på sidan.

Nu kommer säkert folk ta det här fel oxå.

Men en sak vill jag skriva. Folk får ta det som dom vill, jag orkar inte bry mej.

Igår kändes lite som mellanstadiet. Lite så var det...
Och vidare..

-Biiip-
(var god vänd blad)

Jag håller på att bli sjuk, inte cancer eller något sånt allvarligt. Så ni behöver inte oroa er. Men en förkylning.

Jag blir lätt irriterad när jag går runt och snörvlar. Förr när jag bodde hemma så brukade jag alltid städa mitt rum på kvällen då jag kände dom där sjukis-symptomen komma smygande, för att jag skulle ju i alla fall tilbringa massor av tid där sen. I sängen. Ligga och se på ett skrivbord fullt av böcker och kläder i en enda röra, det klarar jag inte av.

Nu bor jag med någon, någon som även han är förkyld (smittobärare) och som inte bryr sig så mycket om hurvida det ligger kläder överallt. Jag är inte den som städar mer än jag behöver i vanliga fall men när jag är sjukis och det är såå synd om mej då ska det helst vara super städat.

Nu är jag lite nervös att ifall jag blir sjuk och måste vara hemma någon dag så kommer jag skrämma bort min rumskamrat.


Sa det precis till honom och hans väldigt lugnande svar var:"Men du gnäller ju alltid."
Så han är van, han kommer inte rymma. Puh! Haha.