life without you
Jonas Källman är min hjälte. Jag har alltid känt på mej att han hade det i sej. Och i förrgår när han missade två nästan identiska mål så var det nog många som svor. Men igår mot Spanien så tog han igen det. Bra Källman!!
"Lycklig den som inte sörjer över vad han saknar, men som gläds åt vad han har. "
Läste igår att Heath Ledger hade hittats död i sitt hem. Förmodligen en överdos på sömnpiller, och ett självmord. Jag är väl inget större Heath fan sådär (som t.ex Josefin) men det får mej ändå att tänka när sånt händer. För i måndags fanns han, han levde och kunde uppleva saker. Nu är han död, känner inget längre. Det får i alla fall mej att tänka efter. Menar.. det kan ju hända vem som helst, att man bara försvinner så. Folk blir påkörda, blir sjuka, skjutna, misshandlade eller ramlar i trappan hemma. Det kan gå så otroligt snabbt från att man lever och mår bra tills man inte längre finns kvar. Det är såna saker som får en att vilja leva efter ordspråket "Lev som att varje dag vore den sista". Man borde visa hur man känner för människor som står en nära, få dom att förstå att dom är en viktig del av ens liv. För sen kan det ju vara försent. Och det är såna saker man vill säga innan. För om vi idag skulle få reda på att vi skulle alla dö i morgon så skulle telefonnätet vara proppfullt av människor som ringde till sina nära och kära för att berätta hur mycket dom älskade dom. Men varför ska vi vänta med det egentligen? Vill man inte veta sånt förän man dör? Nej jag tror att alla fall att dom flesta skulle vilja veta och säga sånt innan. Bara osäkerhet och annat som står i vägen. Jag lever tyvärr inte som jag lär. Jag är riktigt dålig på att säga sånt, men i situationer då jag tvekar ska jag försöka tänka på det där. Att det kan vara försent om man väntar.
Någonstans i världen finns nu en 2-årig flicka som precis har blivit av med sin pappa. Hon kommer inte att ha honom med sig när hon lär sig cykla, när hon ska gå på lekis första gången kan han inte följa med, när hon tappar sin första tand finns han inte där, när hon blir tonåring och känner för att skrika på någon så finns han inte där heller och när hon sen tar studenten så kommer han inte kunna stå där och vara lycklig och stolt över henne.
Kommentarer
Postat av: e
bodil goes deep.. me likee :)
Trackback