04.55. Då vaknade jag och kunde inte somna om. Fem minuter i fem alltså.

Idag ska man väl städa lite kanske. Måste ju ha det lite fint i morrn när kräftskivan ska hållas.

Snart flyttar jag. Jag och min M. Om en dryg vecka är det tänkt. Då blir det att laga mat, städa och tvätta alldeles själv. Ingen mamma eller pappa som kan hjälpa en då.

Jag tänkte...

Jag undrar om människor inte rusar igenom livet för mycket. Man räknar liksom inte med själva resan till målet som en del av själva målet i sej. Förstår du vad jag menar? Folk skyndar sej hela tiden förbi delar av livet som oxå är menade att man ska uppleva. Man ska inte underskatta något i livet. Man ska leva fullt ut. Och är man lycklig så ska man vara det, man ska skratta och njuta av det. Är man ledsen så ska man släppa ut tårarna för utan sorg och ledsamhet så finns ingen motsatts, det vill säga glädje och lycka.

För många kommer hem till sin familj och är trötta efter att ha jobbat en hel dag och tänker inte på att uppskatta vad dom har framför sej. Det är så synd att man inte tar vara på det viktigaste man har. Ett jobb är inte det viktigaste som finns. Utan kärlek så blir livet mycket tristare.

Kom att tänka på det här eftersom att det finns väldigt många filmer som behandlar just det här ämnet, men ingen som ser på filmerna verkar ta till sej det. Man tjafsar ändå med varandra om småsaker eftersom att man är lite trött utan att tänka efter hur den andra personen har det.

Man ska ta hand om varandra!


Ha, nu ska jag sluta föreläsa här känner jag.