Jag tror att min lyckligaste tid var förra hösten till i våras. Jag tror verkligen det. Då var jag så glad och lycklig hela tiden. Och det berodde på två stora faktorer (förutom de självklara) nämligen 1) Min M och 2) Mitt andra M i mitt liv, Mira. Kattungen. Jepp, hon var ju det sötaste som jag nånsin sett.

Jag var ju arbetslös på den tiden, haha. Men eftersom att hon var lite sjuk eller bara hade svårt att lära sej saker, ja vi vet inte säkert vilket så var man tvungen att ta hand om henne lite. Först var det att jag fick gå upp på nätterna och mata henne 2-3 gånger per natt, sen blev det att  mer leka med henne.

Hon blev något av en familjemedlem eftersom att alla blev så kära i henne. Vem kan inte bli kär i en katt som beter sej som ett mindre barn? Hon var ju mer van med oss än med katter eftersom att vi fick föda upp henne.

Nej, ska inte gå in på det mer. Blir ju mer och mer KattKerstin-lik här, scary!

Hittade den här fina bilden på mej och mamma när jag var liten. Liten men tjock. Haha. Men mamma ser jätte bra ut, så vacker. Får lite hippie känsla av kläderna vi bär dock. Finaste bilden på länge i alla fall.

Nu har vi fått internet i nya lyan. Jag är ju inte där utan i sanda men M har berättat. Äntligen. Nu kan bloggen bli lite roligare att läsa.


*~ There's so much to learn and no one left to fight ~*