(från scrubs)

Jag älskar Rebecca Vinterbarn Elgs krönikor i Christer varje vecka. Man hajar till varje gång. Hittade precis hemsidan på internet och man kunde lyssna på hennes krönikor där, tyvärr verkar inte min dator (eller jag för den delen) förstå hur man lyssnar så det är lite sorgset. Men tänkte dela med mej lite i alla fall. 


Det är regnigt ute. Jag döör av tristess. Förkyld är man oxå. Kan livet kännas bättre eller? Fyy fan.. Nä, så dåligt kanske det inte är men den här sommaren som Gotland brukar vara så känd för har inte visat sej alls.
Och VAD ska man hitta på med sitt liv?
Cornelia ska ju bege sej till Lund. Jag kommer att sakna henne enormt mycket. Försöker ännu samla mod till att ringa henne. När hon berättade det för mej så höll jag på att börja gråta. Hrrm..jag måste skärpa mej. Men Lund är ju i Skåne..det är låångt bort. Och då frösvinner min bästa ib spelare oxå...uh..jag vill inte. Försvinner fler så lutar det åt att jag byter lag. Det vill jag inte heller.
När jag tog studenten hade jag fått för mej att allt skulle ordna sej, jag skulle hålla kontakten med alla som jag brydde mej om och att jag skulle komma på vad jag ville syssla med så småningom Men jag känner inte så längre. Var Cornelias "jag ska börja i Lund"-samtal som väckte mej.

Okej,. Cornelia ska till Lund, Josefin och Linda ska kanske flytta till Sthlm och jobba lite och Emilie ska antagligen till Luxenburg som au pair. Jag då?
Jag har ju inte ens tänkt.
Och idag fick jag ett brev från Växjö universitet (kom in på deras energilinje) där det stod
Hej blivande Energitekniker!
Jag ska skicka till dem och säga att jag inte ska börja. Men tänk om jag gick det programmet. Hur skulle min framtid se ut då?

Nu är ju livet öppet och allt är möjligt.
Jag kan flytta till Barcelona och jobba där och samtidigt jobba lite med min halv taskiga spanska.(frestande)
Jag kan jobba lite och på så vis tjäna lite pengar och få liter erfarenhet och spela ib och fotboll som jag hade tänkt.
Jag kan som sagt tacka ja till växjö universitet.
Jag kan skaffa mej körkort och sen bege mej på roadtrip med någon bra person. (körkortet är nästan ett tvång hur jag än gör)
Jag kan göra så mycket. Och alla som känner mej vet att jag är riktigt kass på att välja när det finns valmöjligheter.
Typiskt!