Vissa säger att kärlek, är en flod
Som dränker det ömtåliga vasstrået
Vissa säger att kärlek, är ett rakblad
Som lämnar din själ att blöda

Vissa säger att kärlek, är en hunger
Ett evigt, ekande behov
Jag säger att kärlek, det är en blomma
Och du, dess enda frö

Det är hjärtat, rädd fär att krossas
Som aldrig lär sig dansa
Det är drömmen, rädd för att vakna
Som aldrig tar en chans

Det den som aldrig kommer att bli tagen
Som inte verkar ge
Och själen som är rädd att dö
Som aldrig lär sig leva

När natten har varit för ensam
Och vägen har varit för lång
Och du tror att kärlek är bara
För de tursamma och starka

Kom bara ihåg på vintern
Att långt under den bittra snön
Ligger fröet, som med solens kärlek
På våren, blir en ros